Sivan ville att jag skulle skriva en förlossningsberättelse....

Så här kommer den, den vart väldigt lång och jag har nog glömt en massa!
 

P.g.a högt blodtryck va jag inne på förlossningen den tisdag 30/9 och dom tyckte att de va lite högt men jag fick åka hem om jag vilade mycke.... Och sen va vi på akuten med John som hade stukat foten. Kände inte ett dugg att de va på G, va hemma och tog de lugnt och John åkte och jobbade. 

Jag låg mest på soffan den dagen och jag tyckte att jag kunde va uppe tills John kom hem, Så han kom hem och vi skulle gå och lägga oss vid kl 02.00 och jag vaknade till vid 02.15 och då knäpper de till i magen och sen känns de klunk, skumt tycker jag och funderar på va de va och funderar lite på att de kan har varit vattnet som gått... Och tänker på att jag e ju väldigt trött så inte nu... Går på toa ifall att de va de och jag hinner till badrummet och står på min ÄLSKADE döskallebadrumsmatta när de kommer en massa vatten.... Typsikt...

Börjar nu verkligen fundera på om de va vattnet som gått... Men de kom som bara lite vatten och sen va de lugnt tills de börjar göra ganska ont då kommer de ännu mer vatten... Går och väcker john som bara sovit i en kvart.... Säger till honom att de e blött och han ser frågade ut och frågar om vattnet har gått, inte vet väl jag tycker jag, tydligen har jag även sagt till honom att de går nog över, ja som om de skulle gå över... Ringer till förlossningen och säger att vattnet gått, John övertalade mig att de va så och att jag va tvungen att ringa in. De kommer bara vatten när värkarna kommer och jag har bestämt mig för att jag ska duscha och då blir jag och John ganska osams för han vill åka in på engång och jag vill verkligen duscha! Men så började de göra Verkligen jätte ont och jag blir återigen övertalad att duscha är verkligen ingen bra idé att göra just nu!

John åker och hämta den rätta bilen och jag ringer till pappa och säger att vi ska åka in nu som jag hade lovat att jag skulle göra, Kl är då 03.00 och när jag ringer frågar pappa vart jag ska åka, Hmm jag vart åker man 03.00 på natten när man är gravid och har bara en vecka kvar till BF.

Vi  kommer in på förlossningen kl 03.25 så man kan ju förstå att John va lite nervös, För vi åkte 5mil på 25min..... Vi kommer in och dom kollar läget och jag e öppen 5cm! Yes! De gör bara mer och mer ont.... Och jag säger att jag verkligen vill ha ryggbedövning men dom tycker att vi ska vänta lite... Hmm tack för den... tror inte dom vet hur ont de gör... =)

Får komma till ett förlossningsrum och där springer jag på ganska bra.... Och John  följer efter med den där saken man lutar sig emot för om han inte va i närheten så jag tydligen väldig otrevlig, Men hur lätt e de då när man har ont.  För de gör ännu ondare om jag ligger ner... Väntar fortfarande på min ryggbedövning... Men narkosläkaren lyser med sin frånvaro och de gör även barnmorskan... Får en riskudde som skulle ta bort lite av smärtan, i vilken värld ska den ta bort smärtan och dom övertalar mig att använda lustgas. Jag tror inte jag har varit så full någon gång i mitt liv, kändes som hela rummet snurrade och jag gav upp de där ganska snart, vid kl 08.00 va jag öppen 9cm YES och nu kommer narkosläkaren ja men grattis här står jag och flåsar och har ont och e ganska otrevlig mot den stackars mannen som kom...

Känner att de trycker neråt och den dumma narkosläkaren vill inte sätta nån bedövning men då kommer en snäll barnmorska och säger att de e ok och att jag behöver vila... Så ÄNTLIGEN får jag den, bättre sent än aldrig. Och så ber barnmorskan om ursäkt att jag inte fått den tidigare, men de va nån annan som åxå skulle föda barn. Men hallå jag tycker att jag e viktigast! =)

Sen kommer de nya barnmorskor och en av dom e elev, jippi tänker jag jag vill ha någon som kan saken, men jag orkar verkligen inte diskutera de nu... Men eleven e hur bra som helst och sitter med mig hela tiden och hjälper mig... Känner nu att jag vill krysta ibland men tydligen är jag inte redo än så jag måste börja flåsa igen. John står bara och säger att allt gå så bra, börjar blir väldigt irriterad på de nu...

Jag får dropp för att värkarna ska ta fart för tydligen så har min ryggbedövning gjort mig värksvag...  Efter kanske 1 timmes krystvärkar så börjar jag bli ganska trött, men då äntligen så ser dom huvudet! YEY! Och då får jag nog av John och de går sååååå bra, för vad vet han om de?? De gör ju hur ont som helst!!! Så jag puttar undan honom för han står och stryker mig i pannan men sen blir jag tydligen väldigt arg för att försvann från min sida och skäller lite på han för de, de kommer jag inte ihåg men de gör han... Men när huvudet väl är ute så vill jag gå hem och just då vill jag inte ha någon bebis... men då räckte de med en krystning till så va han ute, han hade navelsträngen 2varv runt halsen men de märktes inte för han hade inga dåliga hjärtljud eller nått....  Kl 09.38 kom han ut till våran värld.

Jag såg direkt att de va en liten snorre som va mellan dom små benen och John fick kolla efter.... Fick upp honom på magen/brösten och kände på en gång att de här va helt rätt och han va världens finaste! Efter jag har varit en lägenhet åt honom i 9månader så va han äntligen vräkt och jag fick ha honom i mina armar och pussa på honom. Vilken lycka!

Vi hade bestämt innan att om de vart en tjej skulle hon heta Tilda och om de vart en kille skulle han heta Karl. Så nu har vi en Karl Bror Johan.  Han vägde 3010g och va 51cm. Och han var helt perfekt!  (Såklart, kan man tro annat)

Hela kalaset tog ca 7.5 timmar från första värk efter vattnet gått.... Kände ingenting innan vattnet gick....

När Kalle låg och myste med oss så sydde dom mig med 3stygn och sen skulle han äta första gången och vi fick fika.

Sen fick jag äntligen ta min efterlängtade duscha, den va inte så privat som man hade hoppats på, en barnmorska och en undersköterska va med inne och kollade så jag mådde bra. Men de va bra för man vart ganska svimfärdig så helt plötsligt va de 4 personer och jag inne på den lilla toan, fick sätta mig i rullstol och dom skjutsade mig in till bb där John och kalle va, Kalle va kall så han fick ligga hud mot hud med John.

Konstigt att man har förmågan att glömma hur ont de gör och hur trött man va.... 

 De vart en väldigt långt inlägg... =)

Och vi har fått en lägenhet.... En större.... Yey.... Så nu ska vi snart bo där i väntan på att vi hittar nå hus som vi vill ha! =)

Idag har jag inte gjort så mycke vi skulle städa men vem orkar de?
Kalle e lite vrång idag, Lite kinkig....
Men de har jag åxå vart idag.... Lite grinig.... Trött.

Men man kan inte alltid vara på topp.... Man skulle vilja....

Ska lägga in lite bilder sen.....